jag kommer dela med mig av mina tankar om allt möjligt.

jag tror framför allt att jag kommer dela med mig av familjelivet.

till att börja med så har jag en sak jag vill lätta från idag. 

jag är ensamstående tvåbarnsmor... 

idag har det var otroligt härligt väder ute och jag o barnen har varit ute och skulle nog velat varit ute längre än vad vi var. 

barnen är 5 och 4 och trotsar o testar alla gränser o härmar varandra i mångt och mycket. 

varje gång vi går någonstans måste jag förklara för dem att om de inte lyssnar på vad jag säger så får vi gå hem. anledningen till det är att jag har kommit till ett stadie där jag verkligen inte orkar bråka o tjata om samma saker hurtifurton gånger varje dag, även om jag vet att det alltid kommer vara så. 

 i alla fall. vi gick iväg på ett kalas och när vi skulle gå vägrar minsta ta på sej skor o kläder. när jag efter mkt om o men fått på lillen allt så åker det av på två röda... o ja, det är väl vanlig trots antar jag. 

sen gick vi iväg till en lekplats en bit bort som är stor o har många roliga saker. väl där är allt roligt o glatt o solen skiner o vi leker o har roligt.

efter ungefär en halvtimma börjar det igen, de springer iväg från lekplatsen.. det finns vatten nära samt stora buskar där ungdomar slänger in flaskor o massa annan skit. 

o jag säger nej både en, två o tio gånger... påminner dem om vad vi pratat om innan.. sen slår de slint i huvet på mej.. jag orkade inte med mer.

så jag tar dem i varsin hand o så går vi hemåt med mycket protester från deras sida. 

det slutar med att jag i stort sett får dra dem hem, låter dem skrika o försöker hålla lugnet. sen börjar de slåss o spotta. då ryker humöret helt.

en halvtimma senare efter promenaden hem utan avbrått från skrik, tar vi av oss kläderna, tvättar oss o hoppar ner i sängen. minsta somnade efter en stund o fick väl sova lite medan största inte alls ville, men det blev lite vila iaf. 

efter en stund väckte jag minsta o det blev kvällsmat o lite mys.. 

till kvällen börjar det igen. vilt slagsmål som jag försökte avbryta men utan resultat. o för den som orsakat slagsmålet blev det sovtajm.

en timma i sängen me lite lugn o ro o lite prat om vad som hänt o förklaringar till varför jag agerat som jag gjort o varför jag blir ledsen o sur o självklart lyssnar o försöker förstå andra sidan av det hela. 

såen var det sovtajm för alla o sagor lästes o allt var lugnt o skönt.

 phuuuuh! jag e helt slut, ledsen o förvirrad. 

vad gör man åt barn för att få dem att försöka förstå och lyssna??!?!?!

plz..hjälp!

nää, nu ska jag ha en liten stund för mej själv och byta några ord med min pojkvän som bor låååångt bort.